Karatehistoria

Budo, som härstammar från den gamla japanska stridsandan, är den traditionella kulturen som har utvecklats genom århundraden av historiska förändringar. Budon har utvecklats och förädlats enligt läran om enighet mellan själ och teknik som en metod att träna och studera. Den utgår från enigheten för att skapa kunskap om Rei (etikett), finslipa tekniker, träna upp kroppen och för att utveckla mod. Budons egenskap har vidareförts till nutid och har spelat stor roll i att utforma karaktären hos japaner som en källa för kraftig livsenergi och frisk ande. I dag har Budo spridits över hela världen och tilldrar sig stort internationellt intresse.

Från Indien till Kina

Legenden berättar att den indiske munken Bodhidharma vandrade på 500-talet från Indien till Kina för att där befästa den buddhistiska religionen.

Bodhidharma lärde jämte den mentala undervisningen ut en fysisk drill till Shaolinmunkarna. Övningarna bestod av egendomliga armrörelser som utfördes med muskel- och andningskontroll. De var avsedda att via den fysiska kroppens utveckling och fulländning skänka andlig kunskap åt de religiösa lärjungarna. Det visade sig att övningarna efter åratals upprepningar ledde till otrolig förmåga att kontrollera den fysiska kroppen. Ur dessa övningar utvecklades så småningom en kampkonst som munkarna ibland var tvungna att använda sig av för att försvara sig vid överfall av kringströvande rövare.

Den första Karate Dojon på Okinawa

Higaonna Kanryo (1853-1915) betraktas som fader till "Karaten från Naha-te". Han besökte Kina och tränade där karate i många år. Dessutom var han nog den första icke-kines på Okinawa som fick lära sig Kumefolkets kamptekniker. Kume var en by i Naha på Okinawa, där endast kineser bodde.

1889 byggde han den första Karate Dojon (träningslokalen) på Okinawa. Hans motto var att "Den som inte har en god karaktär och lär sig TE kommer att missbruka sina kunskaper och därmed förstöra sitt liv". Den elev som inte skötte sig fick snabbt sparken (Hamon). Kanryo var noga med att bara samla duktiga elever omkring sig och var respekterad i hela samhället. Higaonna Kanryu Sensei dog vid 63 års ålder.

Goju Ryus grundare

Chojun Miyagi (1888-1953) var elev till Higaonna Kanryo Sensei och är Goju Ryus grundare. Miyagi Sensei är den karatelärare som först av alla gav sin stil ett eget namn. Detta kom sig av att en av Miyagis äldre elever for till Japan 1930 för att göra en uppvisning. Där frågade man honom vilken stil av karate han representerade. Han kunde inte svara på frågan eftersom karaten inte var indelad i stilar. Man sa istället att karaten kom från exempelvis Tomari-te, Shuri-te eller Naha-te. Vilket var städer eller regioner där karaten tränades. När eleven vid hemkomsten diskuterade detta med sin lärare bestämde sig Miyagi Sensei för att kalla stilen för Goju Ryu.

Chojun Miyagi valde namnet "Goju" ur "Kenpo no Taiyou Hakku" ("Kenpo på åtta sätt") Där ordet Goju finns med i tredje strofen och syftar på hårt kontra mjukt (Tredje strofen lyder; Sättet att inandas och utandas är hårdhet och mjukhet) Goju Ryu är också allmänt känd för att vara den hårda/mjuka stilen där GO står för hårt och JU för mjukt. Dock är betydelsen djupare än så. Bland annat är Goju en filosofi av Wushu, där GO står för diffust/ suddigt/ overkligt/ fantasi och JU står för klart/ tydligt/ verkligt/ synligt. Allt i enighet med Yin och Yang. Dessa två som inte kan skiljas åt utan är som två sidor av samma mynt.

Miyagi Chojun Sensei bröt aldrig sitt löfte till sin läromästare att han aldrig fick skada en människa med sina kunskaper i karate. Han kallades för "gentlemannakrigaren Miyagi" på Okinawa, mycket tack vare sin hjälpsamma natur. Han var vida känd för sin styrka i grepptekniker och sin stora energi vid framförande av kator. Miyagi Sensei gjorde många resor till Kina där han studerade olika kinesiska kampformer som klart påverkat Goju Ryus utveckling.